Vad kan jag? Vad klarar jag av? Hur långt i min egen utbildning har jag kommit?
För mig som alltid ridit och tävlat sen jag var sex år är det ett ganska känsligt ämne att fundera kring sin egen förmåga. I en sport där du bedöms utifrån dina färdigheter och dessutom har ögonen på dig utifrån eftersom det är ett djur man sitter på så blir självkritiken väldigt nära sammankopplat med din självbild. En bra ryttare är en bra människa och en dålig ryttare är en dålig människa. Du bedömer dig själv efter din förmåga att prestera.
Med de förutsättningarna är det lätt att känna tvivel och en direkt motvilja mot att analysera dig själv. Vem vill säga att den är misslyckad och dålig liksom? Speciellt till familj, vänner och tränare.
Men ska man bli bättre är ett första steg att förstå vad som måste ändras och/eller förbättras. Och när man gör något där ens egen prestation är avgörande för resultatet så måste man.
Och man måste särskilja på prestation och egenvärde. Du, ditt människovärde är inte sammankopplat med din prestation. Och förr eller senare måste alla acceptera detta. För de flesta kommer dock den stunden när du misslyckats helt kapitalt och märker att livet fortsätter ändå. Dina vänner försvinner inte bara för att du gjorde en katastrofal tävling. Hur konstigt det än låter.
Och där och då så inser man att så länge jag gör vad jag kan med ett öppet sinne så kommer framgången att komma. När man jobbat tillräckligt hårt, tillräckligt länge så faller bitarna på plats. Iallafall var det så för mig.
Så här sitter jag flera år senare med två hästar i svårklass i dressyr. Och jag är långt ifrån så bra som jag vill vara.
Hur tog jag mig hit då? Jo, jag accepterade att jag har massor med saker som brister i ridningen, som jag först måste lära mig vilka de är. Sen ta reda på hur det hindrar min utveckling och i nästa steg ta reda på hur jag ska jobba för att rätta till det. Och sen varje gång jag rider försöka påminna mig själv om att jobba med det så mycket jag klarar just det passet. Och här kommer kontakten med tränaren in!!
För att utvecklas behöver man hjälp. Det behöver alla. Tränaren är dina ögon och den som omedelbart kan ge feedback på vad något du gjorde resulterade i. Och för att bli en bättre ryttare måste man lära sig hur det känns när det ser ut på ett visst sätt, samt hur det ser ut när det känns på ett visst sätt. Denna träningen tar flera år på varje enskild häst. Alltså måste man träna ofta och regelbundet för att utvecklas optimalt.
Så undrar du vad du har för förmåga som ryttare? Tala med dig själv, tillåt dig att faktiskt bena ut vad är jag bra på. Va är jag mindre bra på? Hur kan jag få hjälp att identifiera mina svagheter så jag kan förbättra eller ändra på dem? Men hur kan jag samtidigt finna en trygghet i det jag är bra på och finna en glädje i att förbättra mina styrkor ännu mer?
Inlärning tar tid. Uppbyggnad ännu längre tid. Och längst tid tar det att lära om. ;)
Mina styrkor som ryttare
1. Ta instruktioner.
Är jag på en träning kan jag göra som tränaren säger.
2. Tekniskt skicklig.
Jag vet hur man ska inverka och hur man rider rörelser.
3. Målmedvetenhet.
Jag väljer att jobba med mig själv och mina hästar.
Mina svagheter
1. Total brist på taktkänsla
Jag måste bli mycket mycket bättre på att bestämma vilken takt och steglängd hästarna ska jobba i så att samlingsgraden blir det den borde vara.
2. Mitt humör.
Jag blir väldigt lätt frustrerad när ridningen inte går som jag vill. Det leder paradoxalt nog till att jag hemma ofta blir för passiv så det är mer motion än arbete hemma.
3. Låt gå metoden.
Jag tar inte alltid tag i detaljerna utan låter hästen bli lite för låg och lite för slapp hemma. Så det inte blir den utveckling som hade kunnat förväntas.
Sådär! Hem och analysera och kom ihåg att första steget mot att bli bättre är att vilja bli bättre ;)