Tittighet och fokus!
Jag vet inte hur många som vet men Mille blir väldigt lätt okoncentrerad och vill ha koll på allt som händer runtomkring. Detta märks mest i att han är ljudkänslig och blir tittig. Både hemma och borta. I vissa perioder märks det mindre och tävlingarna går kalas för att snabbt bytas till en period av läskiga hörn på tävling och dåliga procent.
Med hästar som Mille (finns väldigt många) blir det lätt att man som ryttare tappar fokuset från träningen av hästen till att bli ett fokus på att hästen skyggar. Tyvärr går det inte att göra något åt att hästen skyggar. De är flyktdjur och den instinkten sitter i ryggmärgen. Däremot går det att göra något åt situationerna där hästen skyggar. Hur undviker man att det går så långt att hästen skyggar då? Jo man fokuserar på rätt saker. Till att börja med, fungerar grundträningen? Har man ett stöd bakifrån och fram till handen? Eller smiter hästen först från kontakten och sen skyggar? Eller går de inte fram för skänken? För i de allra flesta fall så är det så att har du stöd och hästen lyssnar på skänkeln, går det att ställa ifrån och flytta undan hästen för skänkeln så den går dit du vill, utan att fokusera på det farliga eller titta på det farliga eller att skygga.
Men när man sitter hemma och tränar är det lätt att hamna i en ond cirkel där man själv tappar fokus från träningen till att handla om problemet. Så att man blir arg och frustrerad när det då känns som att varje pass går dåligt. Även fast det oftas går ganska bra förutom just där/när hästen skyggar. Istället för att tänka på träningen tänker man på att hästen skyggar och vill få bort det problemet. Så istället för att jobba med hästen så börjar man jobba mot hästen. Går hästen bra men tappar kontakten ibland så är det enda som hjälper att jobba på stöd-kontakt-lösgjordhet och när det fungerar så kommer inte hästen längre att koncentrera sig på omgivningen utan på dig, ryttaren. Och när hästens fokus ligger på ryttaren så kommer den inte skygga längre.
Hur enkelt som helst i teorin. Men i praktiken har det varit ett stort problem med Mille. Både för att det är inte alltid lätt att hitta precis vad det är som händer precis innan hästen skyggar, men också för att när hästen är koncentrerad på det runtomkring så är det så många andra saker som påverkar. Och då glömmer man att åtgärda grundproblemet och fokuserar på symtomen, i detta fallet att Mille hoppar iväg.
Men nu har vi ett tag försökt att verkligen hitta vad problemet är, när det uppkommer, och vad det beror på. Så problemet var att han hoppade iväg och jag fick ont i ryggen varje gång han hoppade. Problemet uppkom när jag skulle rida förbi kortsidan vid dörren i ridhuset och det beror på att han har kommit på att han kan släppa fokus från mig till omgivningen på väg mot kortsidan och därefter släppa kontakten fram till handen och då blir han så fri att han kan hoppa bäst han vill.
Så nu till lösningen. Att fokusera på kontakten. Han får inte släppa kontakten och jag får inte låta honom släppa kontakten. Och utifrån kontakten måste jag få fram honom för skänkeln så att han bibehåller koncentrationen på mig. Och därefter alltid vara konsekvent. Så Mille vet att vid ridningen koncentrerar man sig på mig och är mellan hand och skänkel.
Så för att återgå till dagens pass. När jag satt upp efter att Mia tömkört så tog jag en stadigare kontakt och bad honom gå fram till handen. Och jäklar vilken trav han får då. Och inte var det svårt att gå ut till/genom kortsidan heller. Så nu blir prio 1 att alltid ha en jämn kontakt och framme för skänkeln. Så logiskt egentligen men ibland behöver man backa för att kunna komma framåt ;-)
