Min vilja att ta till mig träningen
Välkommen till klubben. Klubben för de som aldrig lyckas och de som alltid oavsett situation har en fullt rimlig anledning att det inte kan gå bättre.
Visst spelar personkemi, omständigheter och förutsättningar stor roll för om träningen kommer gå bra och utveckla dig och din häst. Men! Tror du inte på tränaren spelar det ingen roll varken vad tränaren säger eller hur duktig tränaren är.
Och en del som många glömmer är:
Har jag ens förmåga att göra det tränaren ber om? Har jag själv kommit till den gräns där jag med tränarens hjälp kommer över tröskeln och KÄNNER skillnaden i mig själv och min häst när jag gör som tränaren säger? Alltså den magiska WOW-känslan. Wow-känslan som gör att du förstår HUR tränaren menar när den förklarar eller instruerar.
Eller ger du upp innan? Tänker att du är för dålig? Är hästen i för dåligt skick? Är tränaren inte rätt för dig?
Jag har själv valt bort träning jag inte förstod. Antingen för att jag inte klarade att utföra det tränaren bad om och då kände mig dålig (läs gårdagens inlägg) så det kändes bättre att träna för någon som såg utveckling ändå. Eller tyckte jag helt enkelt att tränaren hade fel. Kanske inte i sak men den tränarens system passade inte mig och min ridstil.
Tittar man på det utifrån sig själv så är det helt rimliga slutsatser. Så resonerar ju alla. Men tittar man på det utifrån med objektivare ögon är det 1. Okunnigt eller 2. Arrogant.
Så det är bara välja. Är du okunnig eller arrogant?
Själv var jag båda. Inte för att jag ville. Men jag hade inga andra infallsvinklar och det gick ganska bra ändå. Så jag valde att hellre vara medelmåttig men inte rubba min självbild. Precis som de flesta andra. Än att faktiskt ta tag i det som var allra svårast.
Men för att kunna ta till sig av det tränarna säger och förstå vad de menar så måste man acceptera alla de brister som finns i sitsen, tajmingen och förmågan. Har man fel och brister är det så otroligt mycket lättare att förbättra sig. För det finns saker att jobba med.
Så det är det jag gjort. Börjat se mina egna svagheter som det som faktiskt för att jag kan förbättra mig. Och genom att bestämma mig för att den kritik jag får av tränarna får jag för att de vill att jag ska bli bättre. Inte för att de vill säga att jag är dålig. Varken som ryttare eller person.
Så våga ta kritiken som ett verktyg att bli bättre. Acceptera att tränaren vill att du ska bli bättre och utvecklas. Ge dig själv bekräftelsen av att alla de svagheter du har som ryttare kompenseras av att du vill bli bättre och koppla bort självförtroendet från träningen ;)
